Kapitel 91 till 100

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

Division (B) ANDRA HUVUDAVDELNINGEN

- OM TINGENS NATUR (Porutpäl)

II Statskunskap

Kap. 91 Toffelhjältar
901.	De män som åtrår sina hustrur förvärvar ej dygdens lön. Detta är också en styggelse för dem som åstundar handlingskraft.
902.	Den viljelöse som blott åtrår sin hustru blir <andra> till stor skada och <sig själv> till vanära.
903.	Att viljelöst ödmjuka sig för sin hustru länder städse till förödmjukelse bland goda män.
904.	Om någon räds sin hustru och < därmed> går förlustig den andra världen blir även hans bästa handling utan berömmelse.
905.	Den som fruktar sin hustru kommer alltid att ängslas också för att göra något gott mot goda män
906.	De som fruktar sina hustrurs bambuliknande armar vinner ingen ära även om de lever <på jorden> som gudar.
907.	Den blygaste kvinnlighet är mera värd än den mans manlighet som lyder sin kvinnas minsta vink.
908.	De som lydigt efterkommer sina hustrurs önskningar lindrar ej vänners nöd och gör ej goda gärningar.
909.	Inga goda gärningar, intet välstånd och intet annat got finns hos dem som lyder sina fruar.
910.	Förnuftiga och framgångsrika män låter sig aldrig kedjas vid sina hustrur.
Kap. 92 Prostituerade
911.	Se upp för de inställsamma ord som talas av armringsprydda kvinnor, vilkas syfte ej är kärlek utan pengar. De vållar blott fördärv.
912.	Avslöja och undfly de karaktärslösa kvinnor som blott väger egen vinning och för ett vackert tal.
913.	Fala kvinnors falska famntag är som att famna ett främmande lik i ett mörkt rum.
914.	Visa män som söker det högre goda avhåller sig från deras falska inviter som blott siktar till snöd vinning.
915.	De som är berömda för förnuft och vishet åtrår ej den snöda njutning som bjuds ut av skökor.
916.	De som är måna om sin ära befattar sig ej med de kvinnor som stoltserar med sina behag och bjuder ut sin gunst till envar.
917.	Blott de som saknar ett fullödigt hjärta söker sig till deras famn som älskar med sin kropp men åtrår andra ting i sitt hjärta.
918.	Som besatta av demoner blir de som saknar insikt av falska kvinnors famntag.
919.	Skönt juvelbeprydda skökors mjuka famn är ett helvete som öppnar sig för aningslösa stackare.
920.	Tvetydiga kvinnor, dryckenskap och tärningsspel är deras sällskap.

Kap. 93 Dryckenskapens vådor
921.	De som ständigt åstundar starka drycker inger ej respekt och förlorar allt anseende.
922.	Må ingen dricka rusande drycker. Måste man dricka, så må den dricka som ej åstundar goda mäns aktning.
923.	Drinkarens glädje är vedervärdig redan i hans moders ögon. Hur skall den då ej te sig i de visas åsyn?
924.	Gudinnan Blyghet och Behag vänder dem ryggen som förfaller till dryckenskapens fula last.
925.	Att ge pengar som betalning för medvetslöshet är tecken på den största okunnighet.
926.	De sovande och de döda är varandra lika. De som ständigt dricker palmvin liknar dem som har druckit gift.
927.	De som dricker i smyg och blir skumögda därav blir avslöjade och utskrattade av ortsbefolkningen.
928.	Må drinkaren aldrig bedyra: "Jag har aldrig druckit!" Det han försöker dölja blir då desto mera uppenbart.
929.	Att söka tala drinkaren tillrätta är som att med en fackla söka efter en drunknad under vattnet.
930.	När någon i nyktert tillstånd ser en berusad man, inser han månne icke då sitt eget förfall <när han själv var drucken>?

Kap. 94 Hasardspel
931.	Åstunda ej hasardspel ens om du vinner. Själva vinsten är lik den krok som fastnar i fiskens gap.
932.	Finns det månne något sätt att leva gott för spelaren som vinner en <gång> men förlorar hundra <gånger>?
933.	Om någon ständigt satsar på den rullande tärningen går hans förmögenhet tillspillo och hamnar i andras händer.
934.	Det finns intet som orsakar <större> fattigdom än tärningsspel, som kommer mycket ont åstad och förstör folks anseende
935.	Intet har de kvar, dessa som ej hade makt att avstå från tärningen, spelhålan och hasardspelets konster.
936.	Av svält och förtvivlan drabbas de som är besatta av hasardspelets demon.
937.	Nedärvd rikedom och ära går tillspillo om man tillbringar sin tid i spelhålor.
938.	Hasardspel förstör välstånd och goda seder, uppammar falskhet och orsakar <mycken> sorg.
939.	Den som tar till tärningen förvärvar varken kläder, pengar, mat, anseende eller kunskap.
940.	Liksom kroppen är oss kär även när den vållar plåga älskar den spelgalne tärningen.

Kap. 95 Läkekonsten
941.	För mycket och för litet <av föda och arbete> gör att sjukdom åsamkas genom tre besvär uppräknade i läkedomens skrifter.
942.	Om man äter sedan man först har sett till att det som <förut> ätits blivit smält, så behövs ingen medicin för kroppen.
943.	Bästa sättet att leva länge för den som har fått en kropp är att smälta maten och sedan äta med måtta.
944.	Sedan man har förvissat sig om att <maten> har blivit smält må man äta igen när man känner stark hunger med undvikande av olämplig föda.
945.	Om man äter med måtta sådan mat som ej är otjänlig är det ingen fara för ens liv.
946.	Liksom njutning kommer till den måttfulle kommer sjukdom till storfrossaren.
947.	Den okunnige som äter till övermått utan hänsyn till förbränning < sförmågan > drabbas av sjukdom utan mått.
948.	Undersök sjukdomen och dess orsak och lamplight läkemedel och anbringa det sedan på effektivaste sätt.
949.	Läkaren må vidta åtgärder sedan han har undersökt sin patient, sjukdomens art och läglig tid <för behandlingen>.
950.	Läkekonsten består av patient, läkare, medicin och apotekare, dessa fyra återigen delade i fyra kategorier.

COMMENTAR 941. De "tre besvär" som uppräknas i läkedoms skrifterna är "vädam" - gasbildning, "pittam" - gallbesvär och "cidam" - diatre. 950 Kommentaren ger på sedvanligt vis en detaljerad beskrivning av de fyra underavdelningar som åsyftas, vilken i sin tur utgör ett helt litet kompendium i den s.k. ayurvedamedicinens underfundiga vetenskap.

III Tillägg

Kap. 96 Förnäm börd
951.	Endast hos män av god börd finner man en naturlig förening av redbarhet och blygsamhet.
952.	Män av ädel börd avviker aldrig från redbarhet, sanning och blygsamhet, dessa tre.
953.	Humor, givmildhet, vänligt tal och oförmåga att förtala andra, dessa fyra är det sanna adelskapets kännetecken.
954.	Även om de staplar miljoner på hög förfaller de högättade aldrig till låga handlingar.
955.	Även om deras resurser minskar överger icke män av gammal släkt sin nedärvda givmildhet.
956.	De som önskar leva i enlighet med sina förnäma släkttraditioner nedlåter sig aldrig till bedrägliga och föraktliga handlingar.
957.	Ett fel begånget aven högättad man framstår lika tydligt som en fläck på månen i skyn.
958.	Om medlidande saknas bland en mans goda egenskaper uppstår tvivel om hans höga börd.
959.	Den späda plantan visar vad som har såtts i jorden. Så visar ock människors ord av vilken släkt de är födda.
960.	Eftersträvar man det goda måste man äga blygsamhet. Åstundar man adelskap må man visa ödmjukhet mot envar.

Kap. 97 Heder
961.	Även om det ter sig oumbärligt got bör du undfly det som förminskar <din heder>.
962.	De som eftersträvar heder och ära gör aldrig något ohederligt ens för ärans skull.
963.	I framgången behövs ödmjukhet, i motgången däremot stolthet.
964.	När stora män råkar i förfall är det som när håret faller av huvudet.
965.	Även män vilkas storhet är såsom höga berg blir små när de gör något ont, om än smått som ett Kunri-frö.
966.	Varför löpa efter och fjäska för dem som föraktar dig när detta varken ger någon ära eller för dig till himmelen?
967.	Det är bättre att få sagt om sig att man dog i sitt eget stånd än att man levde av att springa efter dem som såg ner på en.
968.	Är det någon läkedom mot döden i att hålla kroppen vid liv sedan man har förlorat sin heder?
969.	Om ett hårstrå faller dör jakoxen. De som liknar honom offrar sitt eget liv om deras ära står på spel.
970.	Av världen prisade och upphöjda blir de ädla män som vägrar att leva om vanära drabbar dem.

COMMENTAR 965. Kuriri-fröet - ett litet frö, på engelska kallat "crab's eye" (lat. Abrus precatorius). 969. Den tibetanska jakoxen kallas här "Kavarimä". Dess yviga svans används i solfjädersformade borstar för att vifta bort flugor och svalka den heta luften framför en gudabild eller furstlig person. Ursprunget till föreställningen att jakoxen skulle dö av sorg vid förlusten av ett enda hårstrå syns rätt dunkel.

Kap. 98 Storhet
971.	Strävan efter att göra stora ting utmärker de stora. Små män säger inom sig: "Vi kan leva utan detta."
972.	Födelsen är lika för alla. Med storheten är det ej så eftersom människors handlingar är olika.
973.	De som ej är <mäktiga> stora <ting> kan ej bli stora även om deras ställning är hög. De som ej är små kan ej bli små även om deras ställning är låg.
974.	Storhet kan blott bestå om man aktar på sig själv, liksom kvinnor slår vakt om sin kyskhet.
975.	De som äger storhet uträttar omöjliga ting om så krävs.
976.	Önskan att följa de storas exempel ryms ej i de ringas natur.
977.	Om berömmelse tillfaller ringa män blir även den präglad av högmod.
978.	Storheten är alltid ödmjuk. Ringheten frossar i sitt eget beröm.
979.	Storhet är frihet från högmod. Ringheten driver högmod till ytterlighet.
980.	Storheten överskyler andras brister. Ringheten förkunnar ljudligt deras fel.

Kap. 99 Helgjutenhet
981.	De som eftersträvar fulländning betraktar alla goda ting som en förpliktelse.
982.	För de helgjutna är karaktärens goda det enda goda. Intet annat gott kan betraktas såsom gott av dem.
983.	Fulländningens fem hörnpelare är kärlek, blygsamhet, generositet, sympati och sannfärdighet.
984.	Asketismens goda består i att icke döda. Det högre goda består i att icke förtala sin nästa.
985.	De starkas styrka ligger i deras ödmjukhet. Den är det vapen som besegrar fienden.
986.	Den högre visdomens prövosten är att erkänna sig slagen även av dem som är av lägre rang.
987.	Vartill tjänar kultur om man ej förmår göra gott även mot dem som har gjort en orätt?
988.	Fattigdomen är ingen skam om man besitter den styrka som kallas fulländning.
989.	De som benämns fulländningens bålverk vacklar icke ens i tidsålderns sista omvälvning.
990.	Denna stora värld mäktar ej bära sin börda om de fulländades fulländning förminskas.

COMMENTAR 981. m.fl. Huvudordet för detta kapitel, omfattande stroferna 981-990, är "cänränmai", som täcker ett flertal begrepp för vilka en entydig motsvarighet saknas i västerländska språk. Engelska översättare använder omväxlande "perfection", "nobility", "greatness", men ordvalören skiftar mellan "helgjutenhet" - "högre kultur" - "fulländning" - "beprövad vishet".

Kap. 100 Att äga förfining
991.	Om man är lätt tillgänglig för alla blir det lätt att uppnå den egenskap som kallas förfining.
992.	Den egenskap som kallas förfining består av två ting - godhet och god börd.
993.	Likhet till utseendet innebär icke likhet mellan människor. Den sanna likheten består i samma slag av tilldragande egenskaper.
994.	Världen prisar dem högt vilkas egenskaper utgör en förening av rättrådighet och godhet.
995.	Även på skämt är nedsättande ord avondo. De som förstår andras känslor visar därför vänlighet även i konflikter.
996.	Världen består endast på grund av goda och fina människor. Utan dem skulle den förgås och begravas i stoftet.
997.	Även om de är skarpa såsom knivar är människor utan förfining som stockar av trä.
998.	Det är förkastligt att visa brist på goda egenskaper även mot dem som hyser ovänskap och handlar obarmhärtigt.
999.	För dem som saknar förmågan att skratta ligger den stora vida världen försänkt i mörker även mitt på ljusa dagen.
1000.	Den rikedom som vinns aven ovärdig man surnar såsom god mjölk på grund av kärlets orenhet.