Kapitel 21 till 30

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

Division (A) OM DYGDENS NATUR (Arattuppäl)

Kap. 21 Att avsky det onda
201.	Onda människor fruktar icke den dårskap som heter ondska. Ädla människor däremot fruktar den.
202.	Ondska föder ondska. Därför bör man frukta ondskan mer än man skyr elden.
203.	Den högsta visdom, säger de visa, är att icke ens mot de onda göra ont tillbaka.
204.	Icke ens i tanklöshet må man smida planer för sin nästas fall. Om man så gör kommer Rättfärdigheten själv att smida ränker mot den falske.
205.	Gör icke onda gärningar sägande: "Jag är utblottad." Den som så gör kommer att bli utblottad även i nästa tillvaro.
206.	Den som icke vill att ofärd skall drabba honom må icke göra onda ting mot sin nästa.
207.	Vilken fiendskap man än har ådragit sig kan man undkomma den. Men onda gärningars fiendskap förföljer en utan förskoning.
208.	Onda människors undergång är såsom skuggan som oförtröttligt följer dem och <alltid> stannar under deras fötter.
209.	Om man älskar sig själv må man undvika även det ringaste mått av ondska.
210.	Fri från ofärd är den som avhåller sig från att göra det onda utan att vika av från den rätta vägen.
Kap. 22 Gott omdöme
211.	Det goda som man gör må man göra utan tanke på lön. Vad ger månne jorden tillbaka åt molnen <som skänker den regn>?
212.	Blott därtill syftar de ting som inbringas av flitig möda nämligen att tjäna till nytta och hjälp åt de välförtjänta.
213.	Varken i gudarnas värld eller i denna finns något bättre värt att vinna än ett gott omdöme.
214.	Lever gör blott den som lärt sig gott omdöme. Den som ej gör så blir räknad bland de döda.
215.	Den förståndiges rikedom är liksom vattnet som fyller dammen i byn.
216.	Likt ett fruktbringande träd som mognar mitt i byn är den rikedom som tillfaller den godhjärtade.
217.	Liksom det livgivande trädet verkar livgivande för sin omgivning, verkar den rikedom livgivande som tillfaller den storsinte.
218.	De som har insett vad deras plikt tillhör viker ej ens I nödens tid från det godas väg.
219.	Den enda fattigdom som kan drabba den generöse är <sorgen över> att icke förmå ge den hjälp som krävs.
220.	Om någon på grund av sin generositet blir utblottad är det ett pris värt att vinnas till och med genom att man säljer sig själv till slav.

Kap. 23 Givmildhet
221.	Det enda som förtjänar namnet givmildhet är gåvor till de utblottade. Allt annat givande är blott byteshandel <med tanke på vederlag>.
222.	Aven om det sägs att tiggeri är den goda vägen <som leder till himmelen> så är det av ondo. Aven om någon säger att det icke leder till himmelen så är givmildhet av godo.
223.	Att icke förnedra sig till att säga: "Jag är utblottad" och att visa givmildhet <mot dem som säger så>, detta utmärker dem som är av ädel börd.
224.	Att se någon tigga är obehagligt tills man ser den tiggandes glada ansikte <sedan han fått en gåva>.
225.	En stor prestation bland asketer är <förmågan> att uthärda hunger. Men den är mindre värd än förmågan att lindra andras hunger.
226.	Rätta stunden att lägga skatter på hög är när man lindrar de fattigas hunger.
227.	Den som delar sin föda med andra behöver aldrig drabbas av den onda sjukdom som heter hunger.
228.	Kan den hårdhjärtade som snålt sparar och därmed förlorar sin egendom väl någonsin uppleva glädjen av att glädja andra med sina gåvor?
229.	Att äta ensam i ängslig iver att lägga mycket på hög är värre än att nödgas leva av tiggeri.
230.	Det finns intet värre än döden. Men även döden är bättre än att leva utan att dela med sig åt andra.

Kap. 24 Berömmelse
231.	Det finns ingen högre vinning för människor än att vinna den: berömmelse som 'kommer av' givmildhet.
232.	Av allt som lovprisas i världen står deras berömmelse, högst som ger åt de fattiga.
233.	Ej finns i världen något mera oförgängligt än en människas höga berömmelse.
234.	Om någon, skaffar sig berömmelse som når till världens ände så blir han av gudavärlden" högre prisad än de heliga asketerna.
235.	Att ur jagets undergång: och död utvinna något bestående är möjligt endast för de-visa.
236.	Om du skall födas <till denna jord> må du födas med ära. Utan ära är det bättre att alls icke födas än att födas.
237.	Den som lever ärelös må, ~?rebrå sig själv: Varför förebrå dem som föraktar honom?
238.	Om man icke förskaffarsigdet eftermäle s.omheter, ära, så är det en' skam för denna jordens visa.
239.	På den jord som uthärdar <bördan av> den ärelöseskropp kommer även den finaste skörd att vissna.
240.	De som lever klanderfritt är de som verkligen lever; De som lever utan ära må betraktas som levande döda.

Avsnitt III. Om de asketiska dygderna

Kap. 25 Godhet
241.	Högst av all rikedom är rikedom på godhet. Rikedom på ägodelar finns ju även bland de lägsta bland män.
242.	Må du söka den rätta vägen och öva godhet. Av alla <frälsnings>vägar du må välja är detta din bästa hjälp.
243.	Godhjärtade människor drabbas ej av ödet att nödgas inträda i mörkrets ohyggliga värld.
244.	Den som övar godhet och bistår allt levande drabbas ej av de onda gärningar som fruktas av människor.
245.	Hela den rika vindomflutna stora världen vittnar om att ingen vedermöda drabbar de godhjärtade.
246.	"Se, de har försummat dygden och glömt karmas lag!" säger de visa om dem som försummat det goda och gör det onda.
247.	Liksom denna världens glädje är förmenad dem som saknar ägodelar så gives icke den andra världens glädje åt dem som saknar godhet.
248.	Måhända kan de fattiga någon gång bli rika. Men intet kan förändra deras fattigdom som är utblottade på godhet.
249.	Om du granskar den dygd som övas av den som saknar godhet så liknar den en dåres <fåfänga> försök att finna Sanningen.
250.	Tänk på hur du tog dig ut inför din egen överman när du vill ge dig på dem som är svagare än du.

Kap. 26 Att vägra äta kött
251.	Hur skall den kunna behärskas av godhet som äter andra varelsers kött för att hans eget kött må stärkas?
252.	Den som icke vaktar sin egendom blir utblottad. Utblottad på godhet blir den som äter kött.
253.	Liksom den stridsbereddes sinne är den köttätandes hjärta icke benäget för något gott.
254.	Det goda är att icke döda, det onda är att döda. Värst av allt är att äta det dödades kött.
255.	Genom att man icke äter kött blir liv bevarat. Om man äter kött kommer helvetet icke att släppa sitt byte.
256.	Om världen upphörde att döda för att äta skulle ingen bjuda ut kött till försäljning.
257.	Om man blott besinnade att man äter en annan varelses blödande sår borde man ej äta kött.
258.	De visa som har frigjort sig från sinnets förblindelse förmår ej äta köttet aven varelse från vilken livet flytt.
259.	Bättre än tusen offer med flödande libationer är att avstå från att döda och äta en enda varelse.
260.	Allt levande prisar med tillbedjande hander den man som avstår från att döda och äta kött.
KOMMENTAR 255. Ordagrant egentligen: "kommer helvetet icke att öppna sitt gap". Innebörden är att helvetet liksom ett stort odjur kommer att sluka den syndare som förfaller till att äta kött och sedan aldrig mer kommer att öppna sitt gap för att spotta ut honom igen.

Kap.27 Askes
261.	Askesens kännetecken är att uthärda sin egen plåga och att icke vålla lidande åt något levande.
262.	Askesen lyckas endast för dem som har övat askes <i en tidigare tillvaro>. När de ovana prövar på askes blir det ren meningslöshet.
263.	Är det månntro icke för att kunna betjäna asketerna som de andra glömt sina egna fromhets övningar?
264.	Sina fienders fördärv och sina vänners framgång kan asketen förverkliga genom sin blotta önskan.
265.	På det att allt som man önskar sig må vinnas därovan må man härnere möda sig med all övlig askes.
266.	De som bedriver askes fullgör sin bestämmelse. De som ej gör det förfaller till meningslöshet, fångna I sina begärelser.
267.	Ju hetare det glöder, dess renare luttras guldet. Så luttras även deras själ som har uthärdat askesens plåga.
268.	Alla andra levande varelser tillber den som har vunnit kontroll över sitt eget jag.
269.	De som har övat sig i askesens konst är mäktiga att övervinna själva döden.
270.	Skälet till att det finns så många fattiga är att asketerna är få och icke-asketerna många.

Kap. 28 Hyckleri
271.	Den lögnaktiges falska vandal avslöjas inom honom med <hånfullt> löje av hans egna fem sinnen.
272.	Vad gagnar ett himmelshögt sken av helighet om man syndar mot samvetets bud?
273.	Likt en ko som betar gräs iförd tigerhamn är den kraftlöse iförd den starkes skepnad.
274.	Den som hycklande uppträder i asketisk dräkt och gör vad ont är liknar jägaren som lurar i busken på jakt efter fågel.
275.	De som yvs över sin fromhet men lever i falskhet kommer av mången plåga att drivas till bitter ånger.
276.	Värre hycklare finns icke än de som utan hjärtats fromhet uppträder falskt i fromma asketers skepnad.
277.	Även om de ser ut som Kunri-kärnan på den fina ytan är deras 'inre svart liksom Kunri-kärnans topp.
278.	Även med hjärtat fullt av brister finns det många som badar <i heliga floder> liksom de heliga men lever i falskt hyckleri.
279.	Pilen är till formen rak men till gagnet krokig. Lutan är till formen krokig men till gagnet rak. Så må man ock döma människorna av deras gärningar.
280.	Till intet gagnar rakat huvud eller långflätat hår om man blott förkastar det som världen håller för ont.
KOMMENTAR 275. En ordagrann översättning skulle egentligen lyda: "Den falska vandeln hos dem som säger: 'Vi har avsvurit oss allt begär' kommer att förorsaka dem mången plåga, så alt de måste utbrista: 'Vad har vi gjort? Vad har vi gjort?’" 279. Originalets ord för "krokig" respektive "rak" rymmer just den dubbeltydighet som anger att pilen visserligen till formen är rak men till sin funktion krokig, dvs. olycksbringande. Lutan däremot är till formen krokig men till funktionen rak, dvs. ren och skön att lyssna till.

Kap. 29 Frihet från bedrägeri
281.	Den som icke vill bli utsatt för förakt må vakta sitt hjärta mot varje form av bedrägeri.
282.	Om du säger: "Låt oss bedrägligt stjäla andras egendom", så är själva tanken i ditt hjärta en synd.
283.	Om ock den rikedom som har vunnits genom stöld ser ut att växa utan gräns, så kommer den att gå tillspillo.
284.	Den starka åtrån efter stöld ger sådan frukt att den skapar outhärdligt lidande.
285.	Hos dem som åstundar andras ägodelar och lurar på deras glömska kan icke finnas någon tanke på att älska dygden.
286.	Att vandra måttfullt på rätta vägar förmår ej de som är besatta av tanken på bedrägeri.
287.	Hos dem som eftersträvar måttfullhetens dygd finns ej den mörka egenskap som vänder sig till stöld och bedrägeri.
288.	I de rättrådigas hjärtan står dygden fast. Likaså fastnar bedrägeriet i deras hjärtan som är förfarna i stöld.
289.	De som icke tänker på något annat än stöld kommer att förgås i samma stund som de gör det onda.
290.	Själva kroppen sviker dem som övar bedrägeri. De som ej vill stjäla blir icke svikna ens i gudarnas värld.

Kap. 30 Sannfärdighet
291.	Om man frågar vad sannfärdighet är så är det varje ord som är helt fritt från ondska.
292.	Även osanna ord må j ämstäUas med sanning ifall de leder till människors odelade bästa.
293.	Säg aldrig något som du vet är lögn. Om du gör så kommer ditt eget samvete att sveda dig.
294.	Den som lever sannfärdig i sitt hjärta han lever i alla människors hjärtan.
295.	Om någon talar sanning av uppriktigt hjärta så är han förmer än de som övar askes och skänker allmosor.
296.	Högre ära än sannfärdighet gives icke. Utan att lända någon till skada leder den till alla dygder.
297.	Talar du sanning, blott sanning, så går det dig väl även utan att du övar andra dygder.
298.	Vattnet renar kroppen. Sanningen renar själen.
299.	Alla lampor är icke ljus i de visas ögon. Ty för dem är sanningens ljus det sanna ljuset.
300.	Av allt vad jag har sett av goda ting i världen finns ingenting högre än sannfärdigheten.