Kapitel 71 till 80

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

Division (B) ANDRA HUVUDAVDELNINGEN

- OM TINGENS NATUR (Porutpäl)

II Statskunskap

Kap. 71 Intuition
701.	Den som utan ord kan läsa konungens tankar är alltid en prydnad för den oföränderligt havsomflutna världen.
702.	Den som utan tvekan kan läsa andras tankar är att likna vid en gud.
703.	För att vinna deras tjänster som vid minsta antydan förmår läsa andras tankar bör konungen vara beredd att offra vadhelst han äger.
704.	De som utan ord förstår vad andra har i sinnet må väl till formen likna andra. Men till sin egenskap är de helt annorlunda
705.	Om man icke äger förmågan att läsa andras blickar, vad nytta har man då av sina ögon bland övriga organ?
706.	Liksom spegeln visar det som finns framför den röjer ansiktet det som rör sig i hjärtat.
707.	Finns det något finare instrument än människans ansikte? I förväg kan man där utläsa hjärtats glädje eller vrede.
708.	Att se på någons ansikte är helt tillräckligt för den som kan läsa vad som rör sig i andras hjärtan.
709.	Fiendskap eller vänskap kan avläsas ur <främmande furstars> blickar av dem som förstår att tyda ögonens skiftningar.
710.	Mätinstrumentet för dem som kallar sig skarpsinniga är, om man rätt begrundar saken, endast ögat och intet annat.
Kap. 72 Rätt metod i rådsförsamlingen
711.	Må rättrådiga män som har ordet i sin makt studera konungens rådsförsamling och tala till den med insiktsfullt omdöme.
712.	Må goda män som har förvärvat talets gåva välja lägligt tillfälle och så tala med beprövad insikt.
713.	De som tar sig för att tala utan att känna till rådsförsamlingens sammansättning behärskar ej talets konst och förmår ej heller något annat.
714.	Må de lysa i de upplystas församling. Men inför de utomstående må de förhålla sig <intetsägande> som vitmenade väggar.
715.	Främst bland dygder är att behärska sin tunga, så att man ej talar först bland dem som vet bättre.
716.	Att blamera sig bland dem som äger vidsträckt lärdom är som att vika av från dygdens rätta väg.
717.	Blott hos dem som felfritt har lärt sig talets konst kommer de lärdas visdom till sin fulla rätt.
718.	Att undervisa dem som redan äger insikt är som att vattna en åker vars gröda växer av sig själv.
719.	De som talar vederhäftigt i de visas krets må icke ens i distraktion yttra sig i de enfaldigas församling.
720.	Må de visa icke spilla några ord på folk av lägre rang. Det är som att spilla nektar på den smutsiga marken.

Kap. 73 Oräddhet inför rådsförsamlingen
721.	De otadliga som väl behärskar talekonsten behöver ej sväva på målet i de mäktigas rådsförsamling, vars sammansättning de först har studerat.
722.	Lärdast bland de lärda är de som i de lärdas krets med vederhäftighet förmedlar vad de har lärt sig.
723.	Många är de som på slagfältet trotsar döden, men få är de som träder upp utan fruktan i rådsförsamlingen.
724.	Lärda män må man delge sin kunskap på ett övertygande sätt. Från dem som äger än mer lärdom må man hämta' desto mer.
725.	Från logikens lagar må man hämta lärdom för att utan bävan kunna ge besked inför rådsförsamlingen.
726.	Vartill tjänar ett svärd i de fegas hand? Vartill tjänar boklig lärdom för dem som fruktar de lärdas församling?
727.	Som ett blixtrande svärd svingat i strid aven kraftlös eunuck är lärdomen hos den som är räddhågad inför rådsförsamlingen.
728.	Till ingen nytta är allt vad de har lärt om de ej förmår tala redigt inför konungens råd.
729.	Lägst ibland de obildade blir de räknadesom med all sin lärdom dock räds inför de visas råd.
730.	Även om de lever räknas de som döda vilka av ängslan för rådets herrar håller inne med sin kunskap.

Kap. 74 Riket
731.	Stort är det rike vars skördar ej slår fel och som äger visa, goda och rika män.
732.	För dess rikedom åstundas av alla det land som icke drabbas av katastrofer och ständigt växer I välstånd.
733.	Starkt är det rike som kan bära en anhopning av bördor och därutöver ordentligt gälda sin skatt till konungen.
734.	Ett gott rike är det land som lever fritt från hungersnöd, från svåra farsoter och onda fiender.
735.	Ett riktigt rike är det land som är fritt från partisöndring, från förödande inre strider och mordiska anslag mot fursten.
736.	Främst bland riken är det land som ej drabbas av fienders ondska och som även där så sker icke lider brist.
737.	Yt- och grundvatten, välbelägna berg och därifrån strömmande floder tillika med starka befästningsverk är rikets livsviktiga organ.
738.	Frihet från farsoter jämte välstånd, goda skördar, lycka och försvarsmakt, dessa fem må kallas rikets främsta prydnad.
739.	Bäst är de riken, säger man, vilkas välstånd växer utan möda; icke däremot de länder vilkas välstånd kostar möda.
740.	Till intet nyttar allt det goda som ovan har nämnts det folk som icke är ense med sin konung.

Kap. 75 Befästningsverken
741.	För dem som går till angrepp är fästningen ett stöd. För dem som fruktar angrepp är den ett oumbärligt skydd.
742.	Kristallklart vatten, öppen mark, berg och skog med svalkande skugga, detta krävs för en befästning.
743.	Höjd och bredd, styrka och svåråtkomlighet, dessa fyra egenskaper krävs enligt sakkunniga skrifter för en befästning.
744.	En fästning bör ha små försvarsytor och stora <inre> utrymmen. Så kan den kväva angripande fienders stridslust.
745.	Svår att inta, välförsedd med proviant bör varje fästning vara, och så konstruerad att den underlättar garnisonens försvar.
746.	En stark fästning bör vara försedd med alla nödvändiga förråd och med pålitligt manskap för dess försvar.
747.	En riktig fästning är av sådant slag att den ej kan intas vare sig genom belägring, stormning eller förräderi.
748.	En fästning gör det möjligt för försvararna att stå fast och besegra även de starkaste angripare.
749.	Berömd blir den fästning som inger försvararna sådant mod att de förgör angriparna redan i första drabbningen.
750.	Vilken härlighet en fästning än må äga blir den till intet om den saknar män med härlig handlingskraft.

Kap. 76 Att vinna rikedom
751.	Det finns intet annat sätt att göra ringaktade män till högaktade män än genom rikedom.
752.	De fattiga föraktas av alla. De rika hedras av var man.
753.	Rikedom kallas den lysande lampa som når till alla upptänkliga ställen och skingrar ovänskapens mörker.
754.	Dygd och lycka skänker den rikedom som har vunnits med kunskap om rätta medel och utan falska metoder.
755.	De rikedomar som vinns utan barmhärtighet och kärlek må förkastas av alla goda män.
756.	Arvegods, skattemedel och byte taget från fiender utgör tillsammans konungens förmögenhet.
757.	Det späda barnet Godhet, som föds av Kärleken, fostras i den ammas vård som heter Rikedom.
758.	Som att beskåda elefanters strid från en upphöjd säker plats är varje företag som startas aven man som har pengar i sin hand.
759.	Förvärva rikedomar! Skarpare svärd än detta finns ej för att hugga av dina fienders övermod.
760.	De som har förvärvat gott om goda rikedomar, dem tillfaller även de övriga två av livets goda ting.

COMMENTAR 760. Livets högsta goda sammanfattas av syd indierna i den trefaldiga målsättningen "ararn", "porul", "inbam", dvs. dygd, rikedom och lycka. I originaltexten nämns därför blott "rikedomen" med tillägget: " ... dem tillfaller även de övriga två."

Kap. 77 Krigsmaktens ära
761.	Främst bland konungens tillgångar är den krigsmakt som äger ana vapenslag och segrar utan fruktan för att såras i strid.
762.	Blott i en av ålder beprövad arme finner man den tapperhet som oförfärat står emot faror av motgång och nederlag.
763.	Vad förmår väl en här av vreda möss även om dess stridsrop ljuder som havets dån? När kobran väser går hela skaran under
764.	Obesegrad och omutlig, av ålder känd för tapperhet, sådan är en rätt arme.
765.	Att samla sig till motstånd om än själve Dödsguden stormar an med raseri, det mäktar blott en sann arme.
766.	Tapperhet, ära, trohet mot militära traditioner och lojalitet mot konungen, dessa fyra egenskaper är krigshärens bästa skydd.
767.	En krigshär bör behärska konsten att avvärja fiendens angrepp och sedan gå till anfall mot dennes egen förtrupp.
768.	Om än oförmögen såväl till angrepp som försvar kan hären vinna ära av sin militära pomp och stat.
769.	Segerrik blir blott den här som icke reduceras, som ej väcker illvilja och icke drabbas av penningbrist.
770.	Om än välförsedd med manskap kan krigshären ej bestå om den saknar generaler.

COMMENTAR 761. Tamilfurstarnas fyra vapenslag var: elefanter, stridsvagnar, ryttare och fotfolk.

Kap. 78 Tapperhet i fält
771.	Stå ej emot min herre! 0, ni fiender! Många som gjorde det står nu huggna i sten.
772.	Det är bättre att hålla det spjut som fåfängt slungades mot stridselefanten än den pil som träffade skogens hare.
773.	Att kämpa hårt mot fiender är de visas namn för tapperhet. Men misskund mot de slagna är högsta formen av tapperhet.
774.	Sedan krigshjälten har slungat sitt spjut mot elefanten kommer han sökande ett nytt och sliter loss det spjut som har borrat sig in i hans kropp och skrattar segervisst.
775.	För de tappra vore det förvisso en skam att rubba sin fasta blick genom att blinka när spjutet slungas emot dem.
776.	Granskande sitt förflutna räknar hjälten de dagar som förspillda då han icke blev sårad i striden.
777.	För dem som åstundar ära mer än livet är själva den fotring de bär i striden en glänsande prydnad.
778.	De tappra hjältar som ej fruktar för sitt liv i striden låter icke sin stridslust svalna ens när konungen avbryter slaget.
779.	Vem månde väl finna fel hos de tappra som offrar sitt liv för att hålla en svuren ed?
780.	Att genom sin död i striden få tårar att strömma ur konungens ögon - sådan död vore värd att bedja om.

Kap. 79 Vänskapen
781.	Vad finns mer värt att förvärva än vänskap, och var finns ett bättre värn mot ovänners angrepp än den?
782.	Som den växande månskäran är visa mäns vänskap. Dårars vänskap avtar liksom den krympande månen I nedan.
783.	Liksom bokens värde växer genom flitig läsning växer goda mäns vänskap genom flitigt umgänge.
784.	Vänskap är ej till för yster glädje utan för sträng tillrättavisning av den som handlar fel.
785.	För vänskap krävs ej ständig samvaro. Dess förutsättning är en invärtes gemenskap.
786.	Vänskap är ej det som syns i ansiktets smil. Det som får sinnet att glädjas i hjärtat, det däremot är vänskap.
787.	Att leda bort från fördärv, att föra in på rätta vägar, att i nödens stund dela prövningar, det är sann vänskap.
788.	Lika snabbt som handen när den griper efter ett lossnat plagg ingriper vänskapen till hjälp för en vän i nöd.
789.	Då tronar vänskapen som högst när den på allt möjligt sätt oföränderligt ger stöd och hjälp.
790.	"Denne hör ihop med oss. Vi är hans gelikar." Vänskap byggd på sådant prat är dock av lägsta halt.

Kap. 80 Att pröva rätt vänskap
791.	Ej finns värre ont än obetänksamt knutna vänskapsband. Sedan de väl har knutits är det för vänligt lagda människor svårt att upplösa de banden.
792.	Med dödens smärta slutar den vänskap som ej ingås efter noggrann prövning.
793.	Förrän man har utrönt den andres karaktär och börd, brister och släktskapsförhållanden må ingen vänskap ingås.
794.	Finns det någon som är av god släkt och som skyr vanära må man söka förvärva hans vänskap, även till det högsta pris.
795.	Deras vänskap må man eftersträva vilkas förebråelser får ens ögon att tåras och som förmår visa den rätta vägen.
796.	Även i olyckan finns det något gott, ty den är måttstocken med vilken vänner prövas.
797.	En vinning är det, så säger de visa, att avstå från dårars vänskap.
798.	Tänk ej sådant som gör sinnet smått. Odla icke deras vänskap som sviker dig i nöden.
799.	Minnet av dens vänskap som en gång svek i nöden kommer att sveda ditt hjärta ända in i döden.
800.	De rättrådigas vänskap må du odla. Men vänskap bör du undfly även till priset aven avskedsgåva.

COMMENTAR 800. För att avbryta ett obekvämt vänskapsförhållande kunde man "köpa sig fri" genom att överlämna en gåva som markerade att umgänget hade upphört.