Kapitel 31 till 38

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

  

Division (A) OM DYGDENS NATUR (Arattuppäl)

Kap. 31 Självbehärskning
301.	Att tygla sin vrede när dess utbrott kan skada, det är självbehärskning. Om den ej förmår skada, vad stort gör man då genom att tygla eller att icke tygla den?
302.	Vanmäktig vrede är av ondo. Värre än allt är den vrede som skadar < de svagare>.
303.	Glöm din vrede mot var man. Ty av vreden föds <allt möjligt> ont.
304.	Finns det något värre ont än vreden som dödar både skratt och glädje?
305.	Den som vill bevara sig själv må vakta sin vrede. Om han ej gör det blir vreden hans eget fördärv.
306.	Vreden förtär vredens människor och bränner upp vänskapens trygga räddningsplanka.
307.	Den som omhuldar vreden drabbas lika ofelbart av smärta som den hand som slås mot marken.
308.	Om man gör dig så illa att det känns som brännande eld är det dock bra ifall du om möjligt icke vredgas.
309.	Den som icke vredgas i sitt hjärta får genast varje önskan uppfylld.
310.	Död bland de levande är den som hemfaller åt vrede. Men den som har förvisat all vrede är släkt med de odödliga.
Kap.32 Att icke göra något ont
311.	Även om de därigenom kunde vinna ära och rikedom är det de ädlas strävan att icke skada sin nästa.
312.	Om än någon med ond vilja gjort dem ont är det de fullkomligas ·sed att icke göra ont tillbaka.
313.	Svår plåga får den utstå som vållar skada även mot dem som hatar honom utan orsak.
314.	Den som har gjort dig något ont skall du vedergälla genom att till hans blygsel göra något gott i gengäld.
315.	Vartill nyttar all världens visdom om man icke skyddar sin nästa mot nöd såsom vore det ens egen nöd.
316.	Det som du själv har insett är av ondo må du låta bli att göra mot din nästa.
317.	Den högsta dygd är att icke någonsin mot någon göra det minsta som för ditt sinne ter sig såsom orätt.
318.	Hur kan månne den göra andra illa som har fått erfara oförrätter mot sig själv?
319.	Den oförrätt som du om morgonen vållar din nästa kommer att före kvällen återfalla på dig själv.
320.	Allt ont återfaller på dem som gör det onda. De som önskar undgå lidande undviker därför att själva vålla lidande.

Kap. 33 Att icke döda
321.	Att icke döda är dygden framför andra. Dödandet leder till alla andra synder.
322.	Dela ditt bröd och vårda dig om allt levande. Detta är sammanfattningen av de visas lära.
323.	Att icke döda är den högsta dygden. Först därnäst kommer sannfärdigheten.
324.	Frågar du vad som är den bästa vägen så är det läran om att icke döda något levande.
325.	Bland alla dem som av fruktan för återfödandets kretsgång har avsvurit sig världen är den högst som har avsvurit allt dödande.
326.	Den allt förtärande döden kommer icke att angripa dens liv som följer regeln att icke döda.
327.	Om det så kostar dig ditt eget liv må du icke döda någon annan varelse.
328.	Även om någon säger att god lön följer därav så är varje förtjänst av djuroffer en styggelse för de visa.
329.	I deras ögon som vet vad som är föraktligt är de som slaktar ett föraktligt skrå.
330.	När de visa betraktar dem som lever i fattigdom och förnedring med sjuka kroppar säger de: "Se där sådana som <i en tidigare tillvaro> har dödat andra liv!"

Kap.34 Förgänglighet
331.	Värst av all enfald är att tro på förgängliga tings beständighet.
332.	Nyckfull liksom hopen framför gycklarnas scen är rikedomen som än kommer, än försvinner.
333.	Rikedomen är av flyktig natur. Vinner du den må du genast göra gärningar av bestående värde.
334.	För somliga ter sig dagen som ett mått av tid. För de visa är den däremot en såg som sågar bort livet.
335.	Innan tungan har tystnat och rosslandet beginner må du skynda dig att göra goda gärningar.
336.	I dag röd, i morgon död. Sådan är all världens härlighet.
337.	De <enfaldiga> vet icke att de lever blott en flyktig stund, och ändå ägnar de sig åt miljoner planer och funderingar.
338.	Liksom fågelungen flyger bort och lämnar tomma ägget kvar, så lämnar själen kroppens hölje.
339.	Döden är som en sömn. Att vakna ur den sömnen är att åter födas.
340.	Är det månntro därför att hon saknar en beständig boning som själen söker skydd i kroppen?
KOMMENTAR 338 Egentligen: "Sambandet mellan själen och kroppen är som när fågelungen flyger bort och lämnar kvar sitt (tomma och trasiga) skal."

Kap. 35 Frihet från begär
341.	Att frigöra sig från <bundenhet vid> tingen är att bli fri också från deras plåga.
342.	Den som har avsvurit sig världen får redan härnere uppleva allsköns lycka. Önskar du det må du i läglig tid bli asket.
343.	Alla fem sinnen måste kuvas. Alla deras begär må samtidigt försakas.
344.	Att icke äga något är asketens rätta natur. Även den minsta egendom fördärvar och förblindar allt.
345.	För dem som vill skära av återfödelsens kretslopp är även kroppen en börda, för att då icke tala om andra fjättrar.
346.	Den som är fri från fåvitskt tal om "jag" och "mitt", han skall träda in i en värld som är högre än gudarnas.
347.	De som icke har gjort sig fria frän begärelsernas grepp kommer sorgerna att gripa utan att någonsin släppa.
348.	De som har försakat allt har redan nått fram till frälsningen. De andra sitter förblindade fångna i återfödelsens snara.
349.	När någon är fri från begär skärs återfödelsens kretslopp av. Allt annat ter sig som obeständighet.
350.	Håll fast vid Honom som är fri från allt begär. Vill du släppa allt begär må du ej släppa Honom.

Kap.36 Att igenkänna sanningen
351.	Glädjelöst återfödande åvägabringas av den förblindelse som håller före att overkliga ting är verkliga.
352.	Mörkret viker och lyckan ler mot dem som, fria från förvillelse, har skådat den sanna verkligheten.
353.	För dem som är fria från tvivel och har skådat den klara sanningen är himmelen närmare än jorden.
354.	Till ingen nytta är de fem sinnenas bruk för dem som icke har förstått den rena sanningen.
355.	Sann kunskap är att skåda sanningen i tingen av vad slag de vara må.
356.	De som har kommit till insikt och skådat sanningen träder in på den väg som icke <genom återfödelsen> leder tillbaka hit igen.
357.	Om någon med sin själ har lyssnat och lärt känna sanningen behöver han icke tänka på någon återfödelse.
358.	Sann visdom är att göra sig fri från okunnigheten som leder till återfödelse och att skåda sanningen som leder till <himmelens> härlighet.
359.	Om någon finner Honom som är alltings stöd och lever fri från bundenhet <vid tingen> förgör han den sjukdom som binder honom, så att han icke dras med fler bojor.
360.	Utrotar du allt som heter lusta, vrede, förvillelse, dessa tre, så förgörs också återfödelsens onda sjuka.

Kap.37 Att förkväva begäret
361.	Begäret är det frö, säger de visa, som ger upphov till oavlåtligt <åter>födande för alla varelser i alla tider.
362.	Om du någonsin önskar dig något må du önska dig frihet från återfödelse. Den gåvan kommer av önskan att bli fri från alla önskningar.
363.	Högre skatt finns ej på jorden än frihet från begär. Ej heller i den andra världen finns något högre.
364.	Renhjärtenhet är frihet från begär. Den <friheten> kommer av längtan efter sanningen.
365.	Fria är de som är utan begär. Alla andra är icke fria från återfödelse, även om de i övrigt syns fria.
366.	Den vises plikt är att skydda sig mot begäret som bedrar var och en.
367.	Om någon driver ut allt begär erbjuder sig för honom tillfälle att göra förtjänstfulla gärningar på det sätt han själv önskar.
368.	Ingen plåga kan nå dem som är fria från begär. Men finns begäret där kommer alltmer oupphörligt lidande.
369.	Oändlig sällhet redan här får den som förgör det ondaste onda begär.
370.	Orubblig jämvikt uppnår den som har gjort sig fri från det osläckliga begäret.

Kap.38 Ödet
371.	Ett gynnsamt öde skapar energi. Motgången ger upphov till lättja.
372.	Motgången skapar enfald även hos den kloke. Framgången gör även den enfaldige vis.
373.	Om någons öde är att vara dum så ökas hans ödesbestämda dumhet hur många lärda böcker han än läser.
374.	Genom ödet gives i världen två olika slags människor: å ena sidan rikedomens människor, å andra sidan visdomens.
375.	När ödet så bestämmer förvandJas alla goda ting till onda, och onda ting blir goda för förvärv av rikedom.
376.	Obeständiga är de ting som ödet ej har bestämt åt dig även om du söker bevara dem. Men det som du äger med ödets rätt kan du kasta iväg och strö ut; det förgås ej ändå.
377.	Icke ens de som har samlat ihop en miljon kan av dess goda smaka mer än det mått som av ödet har blivit utmätt åt dem.
378.	Om ödet upphörde att utmäta lön <för ganungar gjorda i en föregående tillvaro> skulle de utblottade icke kunna särskiljas från asketerna.
379.	Varför skall man jämra sig i motgångens dagar när man med glädje njuter framgångens tid? <Det är ju ödet som rättvist efter måttet avens tidigare gärningar utskiftar av båda slagen. >
380.	Finns det något mäktigare än ödet? Om man än tänker ut något knep för att förhindra dess gång hinner ödet ändå först.
KOMMENTAR 378 Författaren leker ofta med tanken på hur vissa yttre likheter kan tjäna som kamouflage för djupgående inre olikheter. Karmas lag skapar till exempel olika bakgrund och förutsättningar för tiggaren och asketen. Den förre tigger av nödtvång; den senare av fri vilja och som en del av sina fromhetsövningar. Men till utseendet kan man knappast skilja dem åt. Jfr särskilt l 071.