Kapitel 51 till 60

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

Division (B) ANDRA HUVUDAVDELNINGEN

- OM TINGENS NATUR (Porutpäl)

I Om konungamakten

Kap. 51 Att utvälja rätta ministrar
501.	En konung bör pröva om en minister besitter kärlek till dygd, till pengar, till kvinnor och till livet, och så utvälja honom därefter.
502.	En konungs val må falla på den som är av god börd, som är obrottslig i sin vandel och som räds förvarje fläck på sitt namn.
503.	Även när man noga granskar sådana som besitter ovanlig lärdom och är fria från brister är det sällsynt att finna dem helt fria från okunnighet.
504.	Må konungen pröva en ministers såväl goda som dåliga egenskaper, och må han så bedöma honom efter de egenskaper som väger tyngst.
505.	En människas gärningar utgör prövostenen på hans storhet eller litenhet.
506.	Undvik att välja ministrar som saknar släktingar. Sådana är utan hämningar och fruktar ej det onda.
507.	Höjden av dumhet är att med vänskapen som ledstjärna utvälja inkompetenta män <till ministrar>.
508.	Den <konung> som väljer en minister utan att noga granska hans karaktär drabbas i flera släktled av obotlig vedermöda.
509.	Lita icke på någon utan att noggrant pröva honom. Sedan du gjort så må du skänka honom fullt förtroende
510.	Såväl att välja någon som man ej noga prövat som att misstro någon som man redan utvalt ger upphov till oupphörlig vedermöda.
Kap. 52 Att utvälja och anställa män
511.	Den blir av konungen utvald som kan skilja på gott och ont och som av naturen väljer det goda.
512.	Må den uträtta konungens arbete som ökar landets inkomster, befordrar dess välstånd och undersöker allt som hindrar dess framåtskridande.
513.	Må konungens val falla på den som är rikt utrustad med kunskap, tankeskärpa och frihet från begär.
514.	Även sedan man har prövat dem på allehanda sätt förändras många människor alltefter det arbete de utför.
515.	Konungens uppdrag bör ges åt den som äger insikt och tålamod. Det är ej av sådant slag att det kan ges på subjektiva grunder av vänskap eller bekantskap.
516.	Konungen bör fråga sig: "Vem skall göra det?" och "Hurudant är uppdraget?" och sedan må han välja läglig tid och verkställa sitt beslut.
517.	Sedan konungen har sagt sig: "Med dessa medel kan denne utföra detta uppdrag" må han lämna det helt I den tjänarens hand.
518.	Sedan konungen har utrönt en tjänares skicklighet må han utnyttja honom i enlighet därmed.
519.	Lyckan sviker den konung som misstror deras vänskap vilka troget uträttar hans uppdrag.
520.	Må konungen dagligen granska sina tjänares arbete. Ty världen rättar sig efter deras vandel.

Kap. 53 Att omhulda sina släktingar
521.	Även sedan man har blivit utblottad blir man omhuldad som förut av sina släktingar.
522.	Om någon äger släktingar vilkas kärlek aldrig sviker ger det honom mången pålitlig tillgång.
523.	Den människa som icke umgås med sina släktingar är lik en damm som fylls med vatten men saknar strandbankar.
524.	Största utbytet av den rikedom man kan vinna <här I världen> är att få leva omgiven av idel släktingar.
525.	Den som har förmågan att skänka gåvor med vänliga ord omges med rader av anförvanter.
526.	I hela världen blir ingen mer rikligt omgiven av anförvanter än den som ger rikliga gåvor och ej ger efter för vreden.
527.	Kråkorna gömmer ej <sitt byte> utan bjuder <sina anhöriga> att äta. Rikedomen dväljs hos folk med samma egenskap.
528.	Många släktingar vistas hos den konung som icke behandlar alla lika utan tar hänsyn till person och börd.
529.	Anhöriga som en gång har hållit samman men sedan gått isär kommer strax tillbaka när grunden för missämjan är borta.
530.	När någon släkting utan orsak har lämnat konungen men sedan av något skäl kommer åter må fursten noga granska det skälet och med eftertanke ta honom till nåder.

Kap.54 Att icke vara glömsk
531.	Värre än vettlös vrede är den glömskans berusning som kommer av lättsinnig självbelåtenhet.
532.	Glömska dödar en människas goda anseende liksom evig fattigdom dödar all kunskap.
533.	Glömska människor kan aldrig vinna ära. Detta är en regel som slås fast av all världens skrifter.
534.	För de räddhågade finns ingen trygg befästning. För de glömska gives ingen framgång.
535.	Den tanklöse som icke skyddar sig mot kommande olyckor kommer efteråt att ångra sitt misstag.
536.	Intet kan jämföras med osviklig minnesgodhet alltid och mot alla.
537.	Intet är omöjligt om man företar sig det med hjälp av ett skarpt och klart minne.
538.	Må var man beakta och göra de ting som har prisats <av de visa>. För dem som föraktfullt lämnar dem ogjorda finns intet av glädje ens i sju återfödelser.
539.	När konungen berusas av lycka må han minnas dem som gick under på grund av hans glömska.
540.	Det är lätt att uppnå det man har i tankarna om man blott behåller det kvar i minnet.

Kap. 55 En god styrelse
541.	Att grundligt undersöka utan att snegla åt något hall och att visa opartiskhet när man utskiftar dom, det är rättrådighet.
542.	Hela världen lever med blicken vänd mot himmelen <för sitt levebröd>. Undersåtarna skådar mot konungens spira <för sin trygghet>.
543.	Konungens spira är grundförutsättningen för brahminernas skrifter och sedelära.
544.	Världen står bugande vid den konungs fötter som omhuldar sina undersåtar och för ett got regemente.
545.	Lagom regn och goda skördar tillfaller det land vars konung styr sitt folk med rättrådighet.
546.	Det som ger konungen seger är ej hans vapen utan hans spira, försåvitt han ej dömer orättvist.
547.	Konungen är hela landets beskyddare. Konungens skydd är rätten, om den övas utan brist.
548.	Den konung som ej villigt låter sig ses och som ej prövar sanningen när han dömer går under genom sitt eget förvållande.
549.	Att skydda folket <från angrepp> utifrån, att bevara friden och straffa laglösheten är ej något fel utan < tvärtom> konungens naturliga plikt.
550.	När konungen straffar de onda med döden är det som när bonden rensar bort ogräset för att skydda den späda säden.

Kap.56 Tyranni
551.	Värre än mördare är den konung som förtrycker sitt folk och gör vad ont är.
552.	Den konung som begär pengar är lik en rövare som med vapen i handen säger: "Ge hit!"
553.	Den konung som icke dagligen granskar oförrätter och skipar rättvisa, hans rike går under dag för dag.
554.	Sitt gods och sitt rike kommer den konung att förlora som utan besinning vans tyr sitt land.
555.	De förtrycktas tröstlösa gråt är det vapen, inte sant, som nöter bort konungens gods och ära.
556.	En god styrelse länder konungen till bestående ära. Där så ej sker blir konungens glans av kort varaktighet.
557.	Liksom jorden plågas av brist på regn, så lider folket under en kärlekslös konungs välde.
558.	Värre än fattigdom är att äga något i det land som har fallit under en orättfärdig konungs spira.
559.	Om konungen gör vad orätt är förmår ej himlen ge regn under rätt årstid.
560.	Korna ger ej mjölk, prästerna glömmer sina skrifter om Väktaren ej vakar över landet.

Kap. 57 Att icke öva terror
561.	Den är en rätt konung som rättvist prövar och opartiskt straffar för att förhindra brott.
562.	Den konung som åstundar en lång och obruten regeringstid han prövar brott med stränghet men straffar med mildhet.
563.	Säkert och snabbt går den konung under som regerar sitt rike med terror.
564.	Den konung som kallas tyrann av sitt folk, hans liv skall snabbt och säkert förgås.
565.	Som en djävuls byte är den konungs rikedom, vilken sällan låter sig ses och som visar ett hårt ansikte.
566.	Kortvarig och obeständig blir dens stora rikedom som talar hårda ord och saknar barmhärtighet.
567.	Hårda ord och hårda domar är lik en fil som nöter bort konungens segermakt.
568.	Till intet krymper den konungs välde som utan att själv tänka lämnar allt i ministrars händer, och som rasande vredgas på dem när motgång möter.
569.	Den konung som icke bar byggt sig befästningar kommer i stridens stund att förgås i fruktan och bävan.
570.	För jorden finns icke tyngre börda än den tyrann som omger sig med odugliga rådgivare.

Kap.58 Välvilja
571.	Om konungen äger det sköna smycke som heter välvilja lever världen <lycklig> i dess glans.
572.	All världens vandel är beroende av välvilja. De som saknar denna är förvisso en börda för jorden.
573.	Vad tjänar lutan till om sången saknar harmoni? Vad tjänar ögat till om glansen av välvilja saknas?
574.	Vartill tjänar ögonen i ansiktet för annat än syns skull om de saknar lagom mått av välvilja?
575.	ögats smycke är välviljan. Utan denna uppfattas det blott som ett sår <i ansiktet>.
576.	Likt träd rotade i marken är de som, trots att de har ögon, icke låter dem lysa av välvilja.
577.	De som icke visar välvilja är såsom blinda. De som bar ögon kan icke undgå att visa välvilja.
578.	De skall besitta jorden som, utan avkall på pliktens bud, dock förmår visa välvilja.
579.	Ädlast av alla goda egenskaper är förmågan att tåligt fördra och visa vänlighet mot dem som har förolämpat en.
580.	De som åstundar den mest berömvärda artighet är sådana som, även när de har blivit bjudna gift, dricker det med god min.

Kap. 59 Att nyttja spioner
581.	Konungens spioner och hans ärevördiga lagböcker kan man rätteligen kalla hans båda ögon.
582.	Att alltid <genom sina spioner"> noga veta vad som sker med alla överallt, det är konungens yrke.
583.	Den konung som icke med spioners hjälp utforskar förhållandena i sitt rike kan icke räkna med framgång i sina företag.
584.	Spionens uppgift är att utforska allt om konungens ämbetsmän, hans släktingar och hans fiender.
585.	En god spion har ett förtroendeingivande yttre, låter sig icke skrämmas och förråder aldrig en hemlighet.
586.	Spionen tar på sig asketens förklädnad och går omkring som en tiggare och ger ej tappt vad man än gör honom.
587.	Den är en rätt spion som utröner fördolda ting och vars kunskap är fri från all tvekan.
588.	Den hemlighet som har utspejats aven spion må man verifiera genom ännu en spion.
589.	En konung bör dirigera sina spioner så att den ene icke känner till den andre. Må han låta tre mäns <samstämmiga> vittnesbörd gälla såsom sanning.
590.	Låt aldrig någon spion vederfaras offentlig ära. Ty om du så gör avslöjar du bans hemlighet.

Kap. 60 Energisk framåtanda
591.	Driftighet utmärker de förmögna. De som saknar driftighet är fattiga även om de äger egendom.
592.	Den driftighet du har i ditt hjärta är din enda bestående rikedom. Rikedom på ägodelar är flyktig och förgås.
593.	De som icke gör avkall på sin framåtanda behöver aldrig klaga: "Vi förlorade allt vi ägde."
594.	Självmant kommer framgången till den som icke låter sin energi nedslås eller förtröttas.
595.	Lotusblommans stjälk är lång nog att nå upp till vattnets yta. En människas storhet är lika hög som själens resning.
596.	Konungen bör ständigt sträva efter att uppnå sinnets höghet. Hur den än skakas står den dock fast.
597.	Liksom elefanten står orubblig fast utsatt för regn av pilar, så ger icke de modiga upp i nederlagets stund.
598.	De klenmodiga kan icke uppnå tillfredsställelsen att ha uträttat stora ting i världen.
599.	Trots att elefanten är störst av alla djur och dess betar är vassa skälver den inför tigerns angrepp.
600.	En människas energi är hennes styrka. De som saknar sådant skiljer sig endast till utseendet från döda träd.