Kapitel 11 till 20

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

Division (A) OM DYGDENS NATUR (Arattuppäl)

Kap. 11 Att igenkänna goda gärningar
101.	Varken jordens eller himmelens skatter räcker till för att löna en välgärning man gjort utan att vara någon något skyldig.
102.	En hjälp i nödens stund, även om den är liten, är <just i den stunden> mer värd än all världens härlighet.
103.	Om man väger den hjälp som ges utan tanke på lön så väger dess värde mer än hela havet.
104.	En välgärning, om än liten som ett senapskorn, är i de insiktsfullas ögon stor som en reslig palm.
105.	Hjälpen i sig själv är icke hjälpens mått. Den mäts av deras värde som hjälpen fått.
106.	Försumma icke ädla människors sällskap. Förskjut icke deras vänskap som blev dig till hjälp nödens tid.
107.	Genom sjufaldiga återfödelser kommer man att minas deras godhet som torkade bort sorgens tårar.
108.	Att glömma en god gärning är ingalunda gott. Gott är däremot att genast glömma en oförrätt.
109.	Om någon begår ett brott jämförbart med mord blir det dock utplånat vid minnet aven enda välgärning.
110.	Det finns en räddning även för den som dödat allt gott. Men för den som glömt en välgärning gives ingen räddning.
Kap. 12 Opartiskhet
111.	Att uppträda opartiskt inför fiender, främlingar och vänner är den främsta av dygder.
112.	En opartisk mans rikedom kommer utan förminskning även kommande släkten tillgodo.
113.	Även om den syns dig förmånlig må du genast förkasta den rikedom som har inbringats av bristande oväld.
114.	Skillnaden mellan värdiga och ovärdiga människor uppenbaras i deras efterkommande.
115.	Motgång och framgång kommer icke utan skäl utan såsom frukt av tidigare onda eller goda gärningar. Att med sinnets jämnmod inse detta är de visas prydnad.
116.	Om någon i sitt hjärta överger rättvisans väg så må han inse att detta är början till hans fördärv.
117.	Världen <s vise> ser icke ned på dens fattigdom som står fast i opartiskhet och godhet.
118.	Att stå fast och omutlig såsom tungan jämn på vågen, det är visa människors främsta prydnad.
119.	Rättvis är den vars ord står fast och som icke låter sig rubbas i sitt inre.
120.	Bland handelsmän är den en rätt handelsman som förvaltar andras affärer såsom sina egna.

Kap. 13 Självbehärskning
121.	Självbehärskningens konst gör oss jämställda medgudarna, Bristande behärskning driver oss ner i helvetets mörker.
122.	Hos människor finns ingen större tillgång än självbehärskningen. Därför, tag vara på den såsom en dyrbar skatt.
123.	Om någon inser att självbehärskning är vishet och lever därefter så vinner han berömmelse hos de visa.
124.	Högre än bergen når dens storhet som utan att svikta övar sinnenas behärskning.
125.	Ödmjukhet är en prydnad för alla. Men särskilt för de rika är den som en ytterligare rikedom.
126.	Om någon i en enda existens likt sköldpaddan betvingar sina fem sinnen blir detta honom till gagn i de sju återfödelsernas kretslopp.
127.	Kan du ej tygla något annat må du dock tygla din tunga. Eljest förfalskas dina ord och du råkar i trångmål.
128.	Ett enda ont ord kan göra sådan skada att all annan förtjänst blir av intet värde.
129.	Ett sår som bränts av eld läker sig själv inifrån. Men ett sår som bränts in av ett ont ord låter sig aldrig läkas.
130.	Den som lärt sig vakta sin vrede och tygla sin tunga, honom kommer Dygdens Gud själv tillmötes.

Kap. 14 Gott uppträdande
131.	Ett gott uppträdande skänker gott anseende. Därför bör det aktas högre än själva livet.
132.	Vakta omsorgsfullt över ditt uppträdande. Hur mycket du än forskar och mödar dig är detta ditt bästa stöd
133.	Av god kast är den som iakttar gott uppträdande. Lägre än tilllågkast sjunker man vid dåligt uppträdande.
134.	Även om han glömmer skrifterna kan brahminen tillägna sig dem genom att läsa dem igen. Men utan återvändo går hans börd till spillo om han vacklar i sin vandel.
135.	Liksom ingen rikedom tillfaller den avundsjuke så ges ingen framgång åt den som lever utan värdig vandel.
136.	De som är fasta i anden vacklar icke i sin vandel. Ty de har insett den förnedring som kommer av orätt vandel.
137.	Aven värdig vandel uppnår man ära. Av ett ovärdigt uppträdande förskaffar man sig intet utom skam.
138.	En värdig vandel är fröet till allt gott. En dålig vandel vållar olycka alltid.
139.	Att säga onda ting med sin mun, om så blott i distraktion, det är omöjligt för dem som är av god vandel.
140.	Även om de studerat mycket är de helt utan kunskap som icke har lärt sig ett gott uppträdande gentemot världen.

Kap. 15 Att icke åtrå sin nästas hustru
141.	Den som här i världen har lärt sig respekt för dygd och för < andras> egendom hemfaller icke åt dumheten att åtrå sin nästas hustru.
142.	Bland alla dem som står utanför dygdens råmärken är ingen dummare än den som står <med begärelse> utanför sin grannes grind.
143.	Förvisso må de räknas bland de döda som övar onda ting med tillitsfulla vänners hustrur.
144.	Till intet nyttjar all världens ära för den som besinningslöst tränger sig in hos sin nästas hustru.
145.	Den som tänker: "Det är en bagatell", när han tränger in i andras hem drar på sig en skuld som aldrig plånas ut.
146.	Hat och ondska, fruktan och skam - aldrig lämnar dessa fyra den man som gör intrång i andras äktenskap.
147.	Som en dygdig husfader må den räknas som icke åtrår sin grannes hustru och hennes kvinnliga fägring.
148.	Ej blott som dygd utan ock som ära aktas den manlighet som ej kastar blickar på grannens hustru.
149.	Frågar man vilka som är de verkligt goda i denna av det skrämmande havet omflutna värld, så är det de som ej snuddat vid hennes skuldror som hör en annan till.
150.	Om någon lämnat dygdens väg och gör allt ont så räknas det honom dock tillgodo om han lämnar hennes dygd i fred som hägnas av grannens gränser.

Kap. 16 Tålamod
151.	Främst bland dygder är förmågan att uthärda dem som smädar, liksom jorden tåligt fördrar dem som hacker på dess yta.
152.	Stort är att fördra en oförrätt. Större ändå är att helt förgäta den.
153.	Fattigaste fattigdom är <det att visa> ogästvänlighet. Rikaste rikedom är <att visa> fördragsamhet mot de enfaldiga.
154.	Önskar du dig ovansklig berömmelse må du i din vandel hålla tålamodet högt i ära.
155.	De hämndlystna aktas ringa <av de visa>. Men de tålmodiga skattas lika högt som det guld man lagt på hög.
156.	Blott en dag varar den hämndgiriges glädje. Till tidens ände varar de tålmodigas berömmelse.
157.	Hur ovärdigt än din nästa behandlar dig så gör du väl om du sörjer <för bans skull> och avstår från ond vedergällning.
158.	Må var man med tålamod övervinna den som med högmod begår överdrifter.
159.	De heligaste asketers renhet tillhör dem som med tålamod fördrar de onda ord som utgår ur de fräckas mun.
160.	De som uthärdar stora fastor är stora men kommer dock <i andra rummet> efter dem som fördrar andra människors onda ord.

Kap. 17 Frihet från avund
161.	Om någon i sitt hjärta har ett sinne fritt från avund så må det lända bonom till ära ocb heder.
162.	Om någon är fri från avund mot var man så kan intet <i rikedom> mätas därmed.
163.	Den man som icke gläds åt sin nästas framgång utan känner avund, om honom blir det sagt att han förkastar både dygd och rikedom.
164.	De visa som känner den olycka som kommer av orättfärdigheten aktar sig för att av avund göra onda ting.
165.	Aven utan <andra> fiender drabbas den av olycka som hyser avund mot sin nästa.
166.	I nakenhet och hunger går dens släkt tillspillo som med avund ser på andras gåvor.
167.	Lakshmi vänder den avundsjuke ryggen och presenterar honom i stället för sin äldre syster.
168.	Avundens svåra synd förstör <redan i detta liv> dina rikedomar och driver dig <i det nästkommande> in i eldens rike.
169.	Väl värda att begrunda är den avundsjukes rikedom och den rättfärdiges undergång.
170.	Aldrig har de avundsjuka nått någon storhet. Aldrig har deras motsats sett sin storhet förminskas.
KOMMENTAR 167. Lakshrni kallas här "Ceyyaval" (jfr 84 ovan). Lakshmis äldre syster är hennes raka motsats, dvs. fattigdomens gudinna, ofta kallad "Mūdevi" - den Svarta, Olycksbringande o.dyl. Jfr bl.a. 617 nedan. 169. Eftersom innehållet i denna strof eller kural tycks motsäga det som i övrigt sägs om avundsjukan i detta kapitel förutsätts författaren anspela på "karmas" lag, dvs. frukten av goda och onda gärningar i en föregående tillvaro. Den avundsjuke kan helt oförtjänt åtnjuta rikedom i detta liv på grund av meriter i en föregående existens, medan det för den rättfärdige kan förhålla sig precis tvärtom. I nästkommande tillvaro blir emellertid situationen omkastad: den avundsjuke straffas och den rättfärdige belönas.

Kap. 18 Att icke åstunda andras egendom
171.	Om någon vettlöst åstundar sin nästas goda går hans egen släkt under och brott blir begånget.
172.	De som avskyr orättvisan begår icke föraktliga handlingar för snöd vinnings skull.
173.	Den som åstundar den kommande världens lycka gör ej onda ting för flyktig glädjes skull.
174.	Den som har vunnit ovansklig insikt i segern över de fem sinnena-Ca begärelser> förfaller icke till avundsjuka ens vid åsynen av sin egen fattigdom.
175.	Vartill nyttar den finaste lärdom om man är avundsjuk och besinningslös mot var man?
176.	Om någon som åstundar nåden att vandra på rätt väg i stället traktar efter andras egendom och smider onda ränker, då går han helt under.
177.	Eftersträva ej den rikedom som kommer av avundsam begärelse. I dess frukt ligger ingen berömmelse.
178.	Om man frågar vad som skapar oförminskad rikedom är det friheten från begärelse till nästans egendom.
179.	Lakshmi igenkänner och uppsöker dem som har lärt sig att icke åstunda andras egendom.
180.	Att tanklöst åstunda nästans egendom leder till fördärv. Stor framgång vinner den som är höjd över sådan begärelse.

Kap. 19 Att icke förtala sin nästa
181.	Om någon förnekar dygden och gör vad ont är skall det ändock räknas honom tillgodo om han icke förtalar sin nästa.
182.	Värre än att förakta all dygd och göra allt möjligt ont är det falska smil som döljer fräckt förtal.
183.	Vill man uppnå dygdens belöning må man hellre dö än leva med falskt förtal.
184.	Ansikte mot ansikte må du säga vreda ord blott du ej förtalar din nästa bakom hans rygg.
185.	Om någon blott med munnen prisar dygden och <samtidigt> förtalar <sin nästa>, så uppenbarar sig däri hans falskhet.
186.	Om någon påtalar sin nästas brister kommer hans egna fel att nogsamt framhållas av alla.
187.	Med hätska ord sår de osämja mellan fränder, dessa som icke vet av lyckan att uppleva vänskap under muntert samspråk.
188.	De som sprider förtal om sina vänners brister, hur skall de icke förtala sina ovänner!
189.	Nog är det väl av idel nåd som jorden uthärdar bördan av den som förtalar sin nästa bakom hans rygg.
190.	Kan väl något ont drabba de människor som dömer sin egen brist <lika strängt> som andras?

Kap. 20 Att icke tala tomma ord
191.	Föraktad av alla blir den som till mångas leda pratar idel tomma ord.
192.	Att prata strunt inför många är värre än att göra ont mot sina vänner.
193.	Själva det fåfängliga tal som man sprider vitt omkring sig vittnar om att man är en nolla.
194.	De meningslösa ord som man pratar inför alla och envar är fjärran från all dygd och skiljer från allt gott.
195.	Tillspillo går även de bästas glans och ära om de förfaller till fåfängligt tal.
196.	Den som stoltserar med tomma ord må ej kallas människa utan avskum bland människor.
197.	Må de visa tilläventyrs tala onda ord - blott de ej sänker sig till meningslöst prat.
198.	De visa som har lärt sig söka det högsta goda förfaller ej till att tala onyttiga ord.
199.	De som har' skådat den fläckfria Sanningen lär icke ens i misshugg yttra fåfängliga ord.
200.	Bland alla ord må man tala de nyttiga. Bland alla ord må man undvika de meningslösa.