Kapitel 1 till 10

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

Division (A) OM DYGDENS NATUR (Arattuppäl)

Avsnitt I. Inledning

Kap. 1 Lovsång till Gud
1.	Liksom "A" är alla bokstävers begynnelse så är den Evige Guden världsalltets förste.
2.	Vad nyttjar väl all lärdom om man ej lärt sig tillbedja den Allvises goda fötter.
3.	De som funnit vägen till Dens härliga fötter, vars tron är lotusblomman, skall länge leva på jorden.
4.	Intet trångmål drabbar dem som tillber Honom som är höjd över begär och icke-begär.
5.	De mörkerbemängda tvåfaldiga gärningarna befläckar ej dem som ägnar sig åt Guds ovanskliga lov.
6.	Länge skall de leva som valt den goda vägen som är Hans som utsläckt de fem sinnenas begärelser.
7.	Att övervinna själens trångmål är svårt, utom för dem som tillber den Oförlikneliges fötter.
8.	Att simma över återfödelsens hav är omöjligt för dem som icke funnit vägen till den Barmhärtige, som är dygdens ocean.
9.	Det huvud som icke böjs i tillbedjan inför den Gudomlige med de åtta attributen är lika värdelös som en kropp utan sinnesförnimmelser.
10.	Ingen förmår simma över födelsernas hav som icke funnit vägen till Guds fotapall.
KOMMENTAR 1. Namnet för den "Evige Guden" som här används är sanskritordet "Ädi Bhagavän", 5. De tvåfaldiga gärningarna (nalvinay - tivinay) - dvs. De goda och onda gärningarna är båda underkastade "kannas" omutliga lag om tillvarons eviga kretslopp och kallas därför "mörkerbemangda".
Kap. 2 Regnets härlighet
11.	Genom att flöda från himmelen och hålla världen vid liv förtjänar regnet benämningen gudadryck.
12.	För dem som äter och dricker frambringar regnet föda och är i sig självt även föda.
13.	Om regnet slår fel härjar svälten i den havsomfIutna vida världen.
14.	Om regnets flödande rikedom avtager kan inga bonder plöj a med plogen.
15.	Regnet har makt att ruinera men ock att rädda dem som blivit utblottade.
16.	Om inga droppar av regn faller från himmelen kan gräset ej skjuta gröna skott.
17.	Även det stora havet minskar i storhet om molnen som dragit upp dess vatten icke ger det åter som regn.
18.	Om himlen torkar igen blir det ej heller för gudarna här på jorden någon dyrkan med fester.
19.	Om himlen icke skänker regn kan varken allmosor eller askes bestå i hela vida världen.
20.	Ingen kan vandra på pliktens väg utan vatten. Därför kan ej världen leva utan regn.

Kap. 3 Asketers berömmelse
21.	Sammanfattningen av allt studium bör vara deras berömmelse som enligt vedertagen ordning övergivit allt begär.
22.	Skulle man beskriva deras storhet som försakat världen vore det <lika omöjligt> som att räkna dem som <levat och> dött på denna jord.
23.	Över hela världen lyser deras berömmelse som lärt sig de båda livsformerna och som här iklätt sig asketernas dräkt.
24.	Den som styr sina fem sinnen i visdomens ledband blir ett frö i himmelens åker.
25.	Självaste konung Indra som härskar över gudarna i den vida rymden kan vittna om dens makt som har avsvurit sig de fem sinnenas begärelser.
26.	Blott stora män förmår uträtta svåra ting. Små män förmår det icke.
27.	Smak, syn, känsel, hörsel, lukt - den som lärt känna <och behärska> dessa fem kan betvinga världen.
28.	De heliga skrifterna vittnar för världen om deras storhet vars ord är fulla av kraft.
29.	De som har bestigit och betvingat karaktärens berg får sådan makt att deras vrede ej kan uthärdas ens ett ögonblick.
30.	Hedersnamnet "Andanar" tillkommer de ädla som med godhet bemöter alla varelser på sin väg.
KOMMENTAR 25. Här anspelas på episoder i indisk mytologi som ger drastiska exempel på hur själve gudakonungen Indra har fått känna på de heliga asketernas övernaturliga makt. (Jfr även 29, 899 m.f!.) 30. "Andanar" betecknar i äldre litterär tamil representanterna för den högsta kasten, prästerna eller brahmanerna. Tirukkurals författare vill här markera att det inte är kastens höghet utan karaktären som bestämmer en människas storhet.

Kap. 4 Dygdens förhärligande
31.	Vad större tillgång kan en människa väl önska än dygden som skänker såväl ära som rikedom?
32.	Det finnes ingen rikedom högre än dygden. Det gives ingen olycka värre än att glömma den.
33.	På varje tänkbart sätt, utan uppehåll, på varje väg du går må du öva dygdens gärningar.
34.	Allt det som för ditt inre ter sig tadelfritt må kallas Dygd. Allt annat är ihåligt buller.
35.	Dygd är förmågan att vara fri från fyra onda ting: ondska, lusta, vrede och bittra ord.
36.	Spara icke dygden till morgondagen utan öva den <just nu>. I dödens stund blir den dig då en oförgänglig vän.
37.	Fråga icke: "Vad blir dygdens belöning?" utan jämför blott den som får bära bärstolen och, den som låter sig bäras i den.
38.	Om du gör gott utan att slösa bort någon dag blir det den sten som spärrar vägen för återfödelsens kretsgång.
39.	Blott dygden ger glädje till lön. Allt annat är utan bade glädje och glans.
40.	Dygden är det som ständigt bör eftersträvas. Lasten det som ständigt bör undflys.
KOMMENTAR 37. Författaren ansluter sig som synes helt till "karmas" matematiskt osvikliga lag om frukten av goda och onda gärningar som utfaller i en kommande tillvaro. Den stora kontrasten mellan stackaren som bär sin välfödde husbonde i bärstol (eller - i nyare tid - den utsläpade rickshawkulin) och den som makligt låter sig bäras är för hindun tillräckligt åskådlig illustration till denna lag, som tyvärr samtidigt ger upphov till den i Indien alltför vanliga fatalistiska resignationen inför livets sociala orättvisor. 38. På olika sätt uttrycks längtan efter att finna den spärrmekanism som på något

Avsnitt II. Om den husliga dygden

Kap. 5 Familjelivet
41.	Den må kallas en god husbonde som ger stöd och hjälp åt dem som vandrar enligt god ordning på någon av de tre vägarna.
42.	För de övergivna, de utblottade och de döda bör familjefadern vara ett fast stöd.
43.	Husbondens främsta dygd är att sörja för sina förfäder, för gudarna, gästerna, de anhöriga och sist för sig själv i nämnda femfaldiga ordning.
44.	Aldrig kommer dens släkte att förgås som skyr det onda och som delar sitt bröd med sin nästa
45.	Ett hemliv präglat av kärlek och dygd är sitt eget högsta värde och lön.
46.	Den som vandrar på dygdens och familjelivets goda väg, vad kan han väl vinna på någon annan väg?
47.	Bland alla dem som strävar att nå frälsning är den främst som på övligt sätt lever ett rätt familjeliv.
48.	Större än asketers prestationer är familjefaderns strävan att utan avkall på dygden bistå asketerna på deras väg.
49.	Hemlivet är främst värt att kallas dygd. Asketens livsform går 'också an om den ej drar på sig hån och kritik.
50.	Den som på rätt sätt lever sitt liv mitt i världen må jämställas med himmelens gudar.
KOMMENTAR 41 De "tre vägarna" betecknar de olika etapper som traditionellt anges såsom idealet för en god hindus utveckling, dvs. först såsom "brahmächäri" eller lärjunge hos någon erfaren guru medan man själv ännu är ogift, sedan såsom dygdig och produktiv husfader och slutligen som eremit (sannyäsi). 43 Den förstnämnda av de fem kategorierna är egentligen "de sydifrån kommande" och förklaras av äldre kommentatorer utgöra en sorts gudasläkt som skapades vid världens begynnelse och som finns representerade i varje familj såsom "maner", förfädersandar eller dylikt. 46 Trots att författaren nyss har ägnat ett kapitel åt att förhärliga askesen vill han med äkta indisk vidsynthet framhålla att hem- och familjeliv i och för sig erbjuder minst lika goda tillfällen att förvärva förtjänster för en kommande existens som någonsin eremitens askes.

Kap. 6 Välsignelsen att äga en maka
51.	En skön prydnad för huset är den maka som håller hemmets utgifter i nivå med makens inkomster.
52.	Om huslig dygd saknas hos husets kvinna är livet värdelöst även om det äger all annan glans.
53.	Om kvinnan glänser av husliga dygder, vad fattas då ett hem? Om hon däremot saknar dem, vad finns där då <värt att äga>?
54.	Om hustrun besitter den fasta karaktär som kallas dygd, vad finns då i världen mer värt att äga?
55.	Hon som, glömsk av andra gudar, börjar sin dag med att tillbe sin make behöver blott säga: "Regna!" så strömmar regnet ner.
56.	Kvinna förtjänar den att kallas som håller sig själv i styr och betjänar sin make och som utan att förtröttas bevarar ett gott rykte.
57.	Kvinnans egen goda karaktär är bättre skydd än lås och bom.
58.	De kvinnor som ärar sina män kommer själva att uppnå stor ära i den värld där gudarna dväljs.
59.	Den man som ej äger en ärbar hustru förmår ej med lejonets stolta steg träda fram inför sina belackare.
60.	En god hustru är hemmets ära. Gåvan av goda barn är dess skönaste prydnad.
KOMMENTAR 55 Här antyds på ett vackert sätt den makt som kan förvärvas aven god och lojal hustru. Med författarens benägenhet för poetiska överdrifter jämställs en sådan kvinnas makt med de övernaturliga krafter som de berömda asketerna (de s.k. rishis) visade sig besitta. Att kunna framkalla regn genom sitt blotta ord är givetvis i det mestadels regnfattiga Indien en åtråvärd egenskap.

Kap.7 Att begåvas med söner
61.	Av alla ting som kan förvärvas vet vi intet mer värt att äga än gåvan av kloka söner.
62.	Genom de sju återfödelserna skall intet ont drabba dem som har begåvats med söner av otadlig vandel.
63.	"Barnen är en mans rikedom", säger man. Den rikedomen kommer av sönernas goda arbete.
64.	Långt ljuvare är gudars föda är den grynvälling som kladdas runt av egna barns små händer.
65.	Härligt är det för kroppen att röra vid ens barn. Ljuvligt är det för örat att höra deras tal.
66.	"Flöjten är vacker, lutan klingar skönt." Så säger blott den som ej hört egna barns jollrande pladder.
67.	Den främsta gåva som fadern bör ge sin son är att föra honom till den ledande platsen i de lärdas krets.
68.	Att se sina söners kunskaper överträffa sina egna är det härligaste av allt för denna världens stora män.
69.	Den moder som hör sin son kallas stor och vis gläder sig däråt ännu mer än när hon själv födde honom.
70.	Sonens plikt mot fadern är att <genom sin duglighet> få människor att utbrista: "Vad har väl dennes fader presterat för askes <för att få en sådan son>!"

Kap. 8 Att äga kärlek
71.	Finns det månne något lås som kan spärra in kärleken? De älskandes tårade blickar vittnar om dess makt.
72.	De kärlekslösa begär allting för egen del. De som äger kärlek låter sig skrapas inpå bara benen för andras skull.
73.	Syftet med att människans själ förenas med kroppen är att göra kärlekens gärningar.
74.	Kärleken föder längtan, vilken i sin tur föder vänskapens oskattbara gåva.
75.	Ett äktenskap präglat av kärlek är den högsta härlighet som lyckliga människor får uppleva på jorden.
76.	"Kärleken är dygdens bästa stöd", säger de ovisa. De vet ej att den också är till hjälp i kampen mot lasten.
77.	Liksom solen förbränner de benlösa reptilerna, så förtärs de kärlekslösa av Dygdens glödande nitälskan.
78.	Den kärlekslöses liv är att likna vid grönskan hos ett vissnat träd i en förtorkad öken.
79.	Vartill tjänar en kropp vars alla lemmar fungerar fint om själen därinnanför är utan kärlek?
80.	En levande kropp är endast den som i sig hyser kärlek. Där kärleken ej finns är det blott döda ben täckta av . hud.

Kap. 9 Att visa gästfrihet
81.	Syftet med att idka hem- och familjeliv är att visa gästfrihet mot främlingar.
82.	Om främlingen står hungrig utanför din dörrså är det intet värt om än ditt bord bjuder på gudars odödlighetsdryck.
83.	Aldrig skall det hem drabbas av nöd där man dagligen bespisar behövande gäster.
84.	Med glädjefullt hjärta skall Rikedomens gudinna gästa det hus där man med vänlig min bespisar främlingar som gäster.
85.	Den som skänker ut åt andra och unnar sig själv blott de smulor som blir över, hans åkrar bär skörd även utan att han sår.
86.	Hos själva gudarna blir den en välsedd gäst som sänder mättade främlingar på deras väg och ivrigt väntar på nya gäster.
87.	Gästfrihetens lön går ej att räkna ut. Dess mått blir mätt av gästens eget värde.
88.	"All vår mödosamma strävan blev till intet!" Så måste de en gång klaga som ej övade gästfrihetens dygd.
89.	Fattig mitt i sin rikedom är den som är så enfaldig att han icke övar gästfrihet.
90.	Aniccam-blomman vissnar när man känner på dess doft. Så slokar ock den främling som möts med ogästvänlig blick.
KOMMENTAR 82 Ordagrant används här uttrycket "odödlighetsmedicin", dvs. gudarnas "amirtham", som förekommer i såväl flytande som fast form (jfr nektar och ambrosia). 84 Rikedomens och framgångens gudinna Lakshmi har på tamil flera namn såsom "Tirumaha]" eller "Ceyyä]" = "Den rödfärgade".

Kap. 10 Att yttra vänliga ord
91.	Vänliga ord är sådana som yttras av dem som lärt känna kärlek och godhet utan brist.
92.	Av större värde än frikostig gåva är ett vänligt ord yttrat med leende blick.
93.	Den högsta dygd är att med glatt ansikte och vänlig blick yttra från hjärtat kommande goda ord.
94.	De som yttrar glädjebringande vänliga ord till alla drabbas ej av plågsam fattigdom.
95.	Ödmjukhet och goda ord är människans främsta prydnad. Jämfört därmed är allt annat enbart skräp.
96.	Genom att söka det goda och tala vänliga ord uppnår man att det onda förminskas och dygden tillväxer.
97.	Det ord som bär god frukt och ej viker från det goda skapar rättfärdighet och förtjänster för ett kommande liv.
98.	Lycka både i denna värld och i den tillkommande skapas av goda ord fria från småaktighet.
99.	Hur kan väl den yttra hårda ord som sett vilken glädje som sprids av vänligt tal?
100.	Att tala bittra ord när ljuva finns att tillgå är som att sträcka sig efter omogen kart med mogen frukt i handen.