Kapitel 61 till 70

Sydindisk levnadsvisdom, statskunskap och kärlek 1330 epigram av tamilskalden Tiruvalluvar I svensk tolkning av Yngve Frykholm

Division (B) ANDRA HUVUDAVDELNINGEN

- OM TINGENS NATUR (Porutpäl)

I Om konungamakten

Kap. 61 Att avhålla sig från lättja
601.	Den ovanskliga glansen av god börd släcks ut av lättjans mörker.
602.	Den som önskar befordra sin släkts anseende må vakta sig mot lättjans intrång.
603.	Den enfaldige som övar lättja med lättja, hans släkt går under redan före honom själv.
604.	För den som icke anstränger sig med flit utan förfaller till lättja går släkten tillspillo och ondskan växer.
605.	Senfärdighet, glömska, lättja och sömnighet, av dessa fyra består den båt som nyttjas med förkärlek av fördärvets människor.
606.	Att äga de mäktigaste monarkers skatter nyttjar till ingenting för den late.
607.	De som icke värdigt bemödar sig utan förfaller till lättja nödgas lyssna till förebråelser och förakt.
608.	Den konung som förfaller till lättja blir sina fienders slav.
609.	Om någon avskaffar lättjans välde så försvinner därigenom den skam som vilade over hans släkt.
610.	Den konung som icke är lat förvärvar allt det som guden i dvärgens skepnad uppmätte med sina tre steg.
KOMMENTAR 610. Här anspelas på en av de mest kända av Vishnus inkarnationer eller "avatärer", nämligen då guden i skepnad av en dvärg utbad sig av demonernas furste Asurösan att få i förläning så mycket mark som han kunde mäta ut med tre steg. När hans anhållan med hånfullt löje beviljades växte han till sina gudomliga proportioner
Kap. 62 Uthållig möda
611.	Orubblig fasthet krävs, som icke utbrister: "Detta är för svårt!" Kraften växer med ansträngningen.
612.	Må du fullfölja påbörjade företag utan att förtröttas. Ty världen överger dem som överger halvfärdigt verk.
613.	Den ädla egenskap som heter givmildhet dväljs hos dem som äger uthållighetens gåva.
614.	Den outhålliges försök till givmildhet är värdelöst som ett svärd i eunuckens slappa hand.
615.	Den som icke söker sin egen njutning utan arbetar ihärdigt blir en stöttepelare för sin släkt och sopar bort dess trångmål.
616.	Flitig möda skapar rikedom. Lättja leder till fattigdom.
617.	Man säger att den svarta Mädevi dväljs hos lättjan. Men hon som vilar på Lotusblomman dväljs i den flitiges hus.
618.	Att missgynnas av ödet är icke klandervärt. Men värt att klandras är att veta sin plikt och dock vara utan dådkraft.
619.	Även om allt går dig emot är den möda, som får kroppen att lida, sin egen lön.
620.	Den som utan att förtröttas ihärdigt anstränger sigdriver själva ödet på flykten.

KOMMENTAR 617. Den svarta "Mudevi" är fattigdomens och olyckans gudinna, äldre syster till rikedomens gudinna, "den rödfärgade" Lakshmi, Vishnus gemål som avbildas vilande på lotusblomman. Jfr 167 m.fl.

Kap. 63 Att icke nedslås av motgången
621.	När motgången drabbar dig bör du möta den med löje. Bättre metod att driva den på flykten finns icke.
622.	Om än sorgerna flödar som strömmar kan de betvingas av den vises viljekraft.
623.	De som ej dukar under för vedermödan blir själva till vedermöda för vedermödan.
624.	De vedermödor som möter betvingas av den som likt en oxe stretar förbi <alla hinder>.
625.	Även om de hopar sig på hög kommer den oförtröttliges vedermödor att försvinna av sig själva.
626.	Månne de som i framgångens dagar har lärt sig ta vara på sin egendom någonsin behöver klaga: "Vi är utblottade!"
627.	De visa har insett att kroppen är en måltavla för lidandet. Därför låter de sig icke nedslås av vedermödorna.
628.	Den som icke far efter lyckan och som vet att plågan hör naturen till behöver ej plågas av olyckan.
629.	Den som icke söker lycka i lyckan drabbas ej av olycka i olyckan.
630.	Den ära som hans fiender eftersträvar tillfaller den som har lärt sig betrakta plågan som en njutning.

II Statskunskap

Kap. 64 Att vara minister
631.	Minister är den som rätt förmår välja medel, tidpunkt, metod och mål för sitt handlande.
632.	Den som därutöver äger fasthet, omsorg om folket, kunskap och energi är en rätt minister.
633.	Att utså splittring <bland fiender>, att omhulda de sina och återvinna förlorade bundsförvanter, däri ligger statsmannens styrka.
634.	Att rätt bedöma läget, att handla med gott omdöme, och att ge goda råd, det förmår en god minister.
635.	Ett tryggt stöd <för sin konung> är den som känner lag och rätt, som ger kloka råd och städse väljer rätt metod.
636.	Var finns månne den klokskap som kan mäta sig med medfödd begåvning parad med boklig lärdom?
637.	Även den som besitter all inlärd kunskap bör handla med det sunda förnuft som gäller här på jorden.
638.	Om än konungen är klent begåvad är det ministerns plikt att myndigt tala honom tillrätta.
639.	Värre än oräkneliga fiendearmeer är en minister som vid konungens sida planerar hans fördärv.
640.	De ministrar som saknar handlag misslyckas även med de bästa rådslag.

Kap. 65 Att ha ordet i sin makt
641.	Det goda som kallas talekonstens gåva är mera värt än all världens goda.
642.	Såväl framgång som motgång beror därav. Därför må man akta sig för brister i sitt tal.
643.	Rätt talekonst är det som vinner dem som lyssnar och som får även de avoga att tänka om.
644.	Tala först sedan du har lärt känna dem som lyssnar. Det gives ingen högre dygd eller tillgång än just detta.
645.	En minister må tala först sedan han har förvissat sig om att ingen annans tal kan motsäga hans eget.
646.	Att tala på ett fängslande sätt och att dra lärdom av andras tal, det är goda ministrars metod.
647.	Ingen kan med intriger besegra den som i sitt tal är kraftfull, uthållig och orädd.
648.	Välordnat och vackert tal finner här i världen alltid ivriga lyssnare.
649.	Till ordrikt tal tar den sin tillflykt som ej behärskar ett fåtal klara ord.
650.	Likt doftlösa blommor i klasar är de som ej förmår delge andra sin kunskap.

Kap. 66 Rätt handlande
651.	Att få god hjälp må väl leda till välstånd. Men ett gott handlande ger all den framgång man kan önska.
652.	Alltid må man undvika de handlingar som varken medför ära eller framgång.
653.	De som syftar till stora ting må undfly varje handling som kan grumla deras goda namn.
654.	Aven om de råkar i trångmål tar de omdömesgilla aldrig sin tillflykt till förkastliga handlingar.
655.	Aldrig må en minister handla så att han måste saga sig: "Vad gjorde jag egentligen?" Men har han en gang gjort det ar det bäst att icke gräma sig till ingen nytta.
656.	Aven om man ser sin egen moder svälta må man ej gripa till handlingar som fördöms av de visa.
657.	Långt bättre än den rikedom som vinns med onda medel är de rättrådigas torftiga villkor.
658.	Om man når sitt mål med handlingar som fördöms av de visa länder det inte till någon glädje.
659.	Allt det som vinns med andras tårar förgås med tårar. Men goda gärningar ger lön i framtiden även om de vållar förlust för stunden.
660.	Att med falska metoder samla skatter åt konungen är som att samla vatten i en kruka gjord av våt lera.

Kap. 67 Handlingskraft
661.	Handlingskraft kommer av människans viljekraft. Intet annat förtjänar detta namn.
662.	Att undfly sådant som är dömt att misslyckas och att ej ge tappt när hinder möter, det är de visas rättesnöre.
663.	En målmedveten man offentliggör ett företag först när det är slutfört. Att yppa sina planer under hand vållar mycken skada.
664.	Att säga <hur en sak bör göras> är lätt för var och en. Men att utföra den på det sätt man bar sagt är svårt.
665.	Handlingskraften hos dem som har vunnit framgång i sina rådslag kommer till mognad i konungens regemente och blir så prisad av alla.
666.	Om de som planerar planerar med fasthet kommer deras planer att lyckas planenligt.
667.	I världen finns män som fungerar likt den stora rullande vagnens hjulaxel. Ej må man förakta dem för deras ringa yttre gestalts skull.
668.	Sedan man har kommit till insikt om vad som bör göras må man göra det utan dröjsmål och tvekan.
669.	Om det än i början kostar möda må man beslutsamt göra sådant som ger lycka på längre sikt.
670.	Vilken fasthet de än må äga skall världen förakta dem som ej omsätter beslut i handling.

Kap. 68 Rätt handlingsmönster
671.	Låt varje rådslag leda till beslut. Att sedan dröja med dess verkställande är av ondo.
672.	De ting som kräver uppskov må man skjuta upp. Men uppskjut aldrig det som ej tål uppskov.
673.	Där så är möjligt är det rätt att gå till angrepp. Där detta ej är möjligt bör man pröva andra vägar att nå sitt mål.
674.	Betänk att det som lämnas kvar aven handling eller fiende kan vålla samma skada som glöden aven osläckt eld.
675.	Lämpliga resurser och redskap, lämplig tid, handling och plats, dessa fem bör klart begrundas före varje handling.
676.	Studera målsättning, tänkbara hinder och slutligt resultat och skrid sedan till handling.
677.	Rätt metod för den som verkställer ett beslutär att fråga den till råds som är expert i saken.
678.	Att bruka ett företag som medel för ett annat är som att nyttja en brunstig elefant för att infånga en annan.
679.	Hellre än att hjälpa sina vänner bör man skynda sig att vinna sina ovänners bevågenhet.
680.	Små staters ministrar, som fruktar oro bland folket, brukar lova sina mäktiga grannar tro och lydnad om de blott får tillfälle därtill.

Kap. 69 Ambassadören
681.	Älskvärdhet och adlig börd, en natur som behagar furstar, är viktiga meriter för ett kungligt sändebud.
682.	Kärlek till konungen, goda kunskaper och välbeprövad talekonst är tre oundgängliga krav för en god ambassadör.
683.	För att med kraft kunna föra sin konungs talan inför hans vasaller bör man vara en lärd bland bokligt lärda.
684.	Må blott den sändas på sin konungs uppdrag som besitter intuition, personlighet och grundlig bildning i förening.
685.	Framgång får det sändebud som vet att tala kort, utan hårdhet och med humor.
686.	Beläst och orädd, med vinnande tal och vetskap om vad stunden kräver, sådan är en god ambassadör.
687.	Främst bland sändebud är den som känner sin plikt och talar med beprövad insikt om rätt tid och plats.
688.	Redbarhet, hjälpsamhet och fasthet, dessa tre tillika med annfärdighet är dens kännetecken som företräder sin konungs intressen.
689.	Den som framför sin herres budskap till  <främmande> furstar må göra detta med dristighet och utan att sväva på målet.
690.	Ett rätt sändebud är den som utan fruktan eftersträvar sin konungs bästa om det så kostar honom livet.

Kap. 70 Att umgås med konungen
691.	De som gör tj änst hos en nyckfull konung må, liksom när man värmer sig vid elden, varken stå för långt ifrån eller alltför nära.
692.	At dem som icke eftertraktar det som konungen föregen del begär kommer han själv att skänka bestående rikedom.
693.	Den som är mån om sitt anseende må akta sig för varje felsteg. Om han en gång har mist konungens förtroende är det svårt att vinna det tillbaka.
694.	I kungliga personers närhet må man undvikavarje viskat ord och varje menande leende.
695.	Hemliga rådslag må man ej söka utröna genom frågvishet. Först om konungen yppar dem må man villigt lyssna.
696.	Med taktfull känsla för läglig tid bör man på ett vinnande sätt yrka blott sådant som konungen gillar och tiga om det som han avskyr.
697.	Säg honom blott sådant som han finner behag i. Även om han insisterar, säg honom aldrig något obehagligt.
698.	Behandla aldrig konungen med bristande respekt på grund av hans ungdom eller nära släktskap utan uppträdalltid så som hans kungavärdighet kräver.
699.	Orubbligt kloka är de som icke gör otillbörliga ting förledda av tanken: "Vi har vunnit kungens ynnest."
700.	Den enfaldige som tänker: "Vi är ju gamla vänner" och därför handlar otillbörligt drar över sig fördärv.